Mord på öppen gata
Vad gjorde du idag för 30 år sedan? Alla som levde då kommer utan problem att kunna svara på den frågan. Det var nämligen natten mellan den 28 februari och 1 mars som Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme mördades efter att ha varit på bio med sin fru, sin son och dennes fru. Och Sverige skulle aldrig mera bli sig riktigt likt. Det är som om den ena partnern i ett förhållande varit otrogen. Även om den andra väljer att förlåta och fortsätta förhållandet blir det inte riktigt detsamma efteråt. Man försonas men något är liksom förstört. Och något blev förstört för Sverige just den här natten.
Jag kommer mycket väl ihåg vad jag gjorde när jag fick veta att Olof Palme blivit mördad. Det var nämligen lördag och eftersom jag var en trött tonåring på den tiden låg jag kvar i sängen när min syster kom inrusande med morgontidningen i högsta hugg och ropade: ”Annika, Olof Palme är mördad”. Jag var lite yrvaken men satte mig käpprak upp i sängen och svarade: ”Det är första april och det måste vara ett aprilskämt”. Men det var varken första april eller ett aprilskämt. Sedan började diskussionerna i pressen, i skolan, på arbetsplatserna… Jag gick på högstadiet och vi diskuterade mycket det som stod i tidningarna och vad vi hörde på radion och TV-nyheterna. Jag och mina kompisar analyserade hur mordet gått till, hur många skott som skjutits och hur stackars Olofs fru måste ha känt sig då hon tittade rakt in i mördarens ansikte direkt efter att Palme skjutits. Sedan började det dyka upp fantombilder på en eventuell mördare på löpsedlarna. De hade en huvudmisstänkt, 33-åringen, men inget som kunde binda honom till mordet. Istället pekade Olof Palmes fru ut en annan man som hon kunde identifiera som mördaren men han friades eftersom man ansåg att Palmes fru inte var ett trovärdigt vittne. Polisen hade inget mordvapen och de famlade i mörkret. De började hitta misstänkta mördare lite överallt, bl a var den svenska artisten Ted Gärdestad en av de misstänkta. Man misstänkte hela folkgruppen kurder och PKK-gerillan. Alla spår var lönlösa. Inget ledde någonstans. Man tillsatte en Palmekommission som skulle jobba enbart med att lösa mordet. Till slut började allmänheten (via grävande journalisters reportage) spekulera om det inte var så att svenska polisen egentligen inte VILLE ha fast någon mördare. De kanske tyckte att det var bra att Palme var borta? Det visade sig nämligen att en del stockholmspoliser jublade när de fick höra nyheten. Varför tog det annars så lång tid att få fast mördaren eller att hitta mordvapnet? Och varför fortsatte man att följa ett spår så länge när alla visste att det inte skulle leda någonstans? Och faktum är att än idag har man inte hittat någon mördare och inget mordvapen.
